Uppföljaren till succéromanen av Niklas Natt och Dag
Jag har läst 1794 (Bokförlaget Forum, 2019) som är uppföljaren till Niklas Natt och Dags succéroman 1793. Niklas Natt och Dags bokserie är väldigt hemsk och som läsare blir man flera gånger illa berörd – å andra sidan är det just det som gör läsningen engagerande!
I 1794 möter vi återigen Cardell men i centrum för handlingen står bröllopet mellan Erik Tre Rosor och Linnea Charlotta Colling, vars far är arrendator på godset Tre Rosor. Eriks far anser att deras förhållande är olämpligt och i en förhoppning om att det bara är en ungdomsförälskelse som kommer att gå över med tiden, skils Erik och Linnea Charlotta isär av sina föräldrar.
Romanen är skriven från flera perspektiv. Inledningsvis så får man bakgrunden berättad av Erik Tre Rosor. På plats i Stockholm skriver han allt han varit med om och då får läsaren en återblick.
1794 utspelar sig mestadels i Stockholm. Platser som till exempel Danviken Hospital, Slottsbacken, Skeppsbron och Tullhuset omtalas. Upptakten av boken utspelar sig på ön och kolonin Barthélemy, med huvudstaden Gustavia. Platsen är betydande för bokens handling för att det är på den ön Erik Tre Rosor träffar Herr Ceton och skulle de aldrig ha mötts hade Linnea Charlotta levt. Eriks ställning förändras när hans äldre bror dör. Först får inte Erik bestämma själv vem han skall gifta sig med – det låter hemskt, men när brodern dör får Erik en friare ställning. Och när Eriks far också dör i samma veva har han ett helt gods för sig själv!
Herr Ceton, Eriks nyfunne vän från Barthélemy – dit fadern skickade Erik i en förhoppning om att han skulle mogna till sig, hjälper Erik att ordna med bröllopet mellan Erik och Linnea Charlotta. Men vem var egentligen Herr Ceton? Jag tror att hans motiv var pengar. För att lyckas var det som att han tog Eriks identitet, styrde Eriks handlingar i den riktning han ville och det var ju lätt när Erik var sårbar efter sin älskades död.
Bröllopet slutar olyckligt för de två som skulle levt lyckligt i alla sina dar. Bruden hittas död och omständigheterna kring hennes död är mycket märkliga – någon försöker förmodligen dölja sanningen. Linnea Charlottas mamma Margareta Colling vill veta sanningen – är det Erik Tre Rosor som har mördat Linnea Charlotta, eller? Margareta tar kontakt med Cardell, hennes sista utväg...
Huvudsakligen är boken skriven ur Jean Michael Cardells och Emil Winges perspektiv, med ”inslag” av Anna Stina Knapp emellanåt skulle jag säga. Förutom tillbakablicken precis i början, så berättas handlingen i rak kronologisk ordning.
Jean Michael Cardell är fortfarande palt vid Stockholms separationsvakt. I början av boken är det som att Cardell har tappat livslusten för att han saknar sin vän Cecil Winge så mycket. Att ta reda på vad som hände på bröllopsnatten blir för honom som en drivkraft och ett mål som får honom att må bättre.
Jag tyckte att Erik Tre Rosor och Emil Winge påminde om varandra – att förlora förståndet på grund av saknaden efter en annan person. Fast, den här punkten stämmer in på flera av karaktärerna, till exempel Michael Cardell som saknar Cecil Winge.
Emil Winge, Cecil Winges bror, kommer in i berättelsen för att han, från början, letar efter ett försvunnet fickur. I utbyte mot att Cardell hittar fickuret, får Winge hjälpa till med mordgåtan. På grund av saknaden efter Cecil tror jag att Emil Winges uppdykande först är svårt för Cardell. Sedan är han kanske rädd för att återigen förlora en nära vän? Systern är den som Emil Winge söker sig till när han är osäker och behöver reda ut frågor. Hedvig tog livet av sig för att hon ville dölja galenskapen i släkten, och Emil Winge förs då till dårhuset. ”Den ende som varit blind är jag”, säger Winge till Cardell, eller kanske mer till sig själv. Det som berörde mig mest i 1794 var Emil Winges och systerns relation. Författaren, Niklas Natt och Dag, har valt att inte avslöja att systern är död från början och därför känns hon först så levande.
1794 slutar med att barnhemmet där Anna Stina Knapps barn befann sig brinner upp och hon går in i ett förtvivlat tillstånd – det är ytterligare ett exempel på att förlora förståndet på grund av saknad.
Anna Stina Knapp upplevde jag mer som en bifigur. Jag förstod inte riktigt vad karaktären tillförde handlingen – förutom i slutet då cirkeln ”slöts” och karaktärernas öde fördes samman när Anna Stinas tvillingar dog i barnhemsbranden som Erik Tre Rosor startade. Och Erik som jag tror bara ville hämnas mannen, Herr Ceton, som förstörde hans liv för att kunna återförenas med sin käresta.
I början av boken har Anna Stina Knapp samma ”roll” som hon hade när föregående bok, 1793, slutade – hon har tagit Lovisa Ulrika Blixts identitet. Men när plötsligt den ”riktiga” Lovisa dyker upp för att fadern blivit svårt sjuk så kastas den höggravida Anna Stina ut ur huset. I större delen av boken lever Anna Stina Knapp vildmarksliv och våndas över hur hon skall lyckas ta hand om sina barn, fattig som hon är.
Jag tyckte att samhället och miljöbeskrivningen var bra, av ett fattigt och smutsigt Stockholm. Eller till exempel att nyblivna mammor, precis som Anna Stina Knapp, var tvungna att lämna bort sina nyfödda barn för att de inte hade möjligt att ta hand om sina egna barn, det var också väldigt vanligt under tiden när handlingen utspelade sig.
Även om boken utspelar sig i slutet av 1700-talet är språket inte tidstypiskt, vilket å ena sidan gör 1794 lättläst och å andra sidan tycker jag att en bok som utspelar sig år 1794 hade känts mer levande och verklig med ett mer tidstypiskt språk.
Sätt dig ner – men sitt ej trygg!
Se dig kring, då glasen klinga,
Ty en vän bakom din rygg
Ämnar dolken i dig stinga. (s. 5)
Carl Michael Bellman, 1794
Jag har funderat på två teman, att döma en annan människa och tillit relaterat till skuld. Citatet av Carl Michael Bellman tycker jag skulle kunna beskriva de två teman. Först och främst vill jag visa det med ett annat citat som jag läste på sidan 146: ”Att döma en annan människa efter utseende”, säger Linnea Charlottas mamma efter dotterns död.
Det kanske verkar som att Erik Tre Rosor är mördaren, men egentligen är det en annan person som vill sätta dit honom. Naturligtvis, herr Ceton, vännen som i själva verket visar sig vara den skyldige.
Ett annat exempel är att det kommer fram att Emil Winges syster Hedvig är död. För mig handlar temat också om att man från början inte har ”rätt” bild av en personlighet. När det kommer fram hur det ligger till med Winges släkt så gav det en helt annan stämpel på honom – först var Emil Winge bara sig själv, utan ”stämpeln” om att han också var sinnesförvirrad.
Det andra temat som jag har funderat över är tillit. Har det ett pris? Det är få av bokens karaktärer som tar hjälp, för om man tar hjälp så måste man betala tillbaka.
Det är också ett återkommande problem i boken – att stå i skuld till någon annan. Karaktärerna undviker att ta hjälp för att de inte vill ha en skyldighet att hjälpa någon annan eller att knyta för starka band emellan. Eller att lova något, som man sedan inte kan hålla. Jag har till exempel funderat på det här med skuldfrågan när jag läste om Anna Stina Knapp och Lisa Ensam. Karaktären Lisa Ensam heter just ensam så här blir det så tydligt, ”Ensam är man stark.” Efter att ha hjälpt Anna Stina under en tid ger sig i alla fall Lisa Ensam av för att inte förlita sig på deras gemensamma styrka. (s. 316)
Anna Stina finner en normalitet i att klara sig själv, men för sina barns skull tvingas hon ändå mot sin vilja att ta hjälp av Cardell. Citatet som följer därefter är det här: ”Ju mindre av hans välvilja, desto färre villkor.” (s. 332)
Jag tyckte i alla fall att boken var både läsvärd och spännande! Nu undrar man hur det kommer att hända i 1795?